Värk i svanskotan efter cykelvurpa
Mona!
Jag kom till dig för att om möjligt bli kvitt mina bekymmer efter en cykelvurpa. Efter tre möten skildes våra vägar, men jag känner fortfarande en trygg värme när jag tänker på dig.
Det är inte bara din behandling som är en upplevelse – du är i högsta grad en älskvärd person, lätt att älska och foga till listan över personer jag alltid kommer att minnas.
Mitt sitt-problem hänger fortfarande med även om det finns några små tecken på bättring. I onsdags körde jag bil t.o.r Nynäshamn-Stockholm utan märkbar smärta, vilket inte har hänt sen aug-07. Du sa att det kan ta tid ibland och jag tror att så kan vara fallet för mig.
Den stora förvandlingen är att jag sluppit denna infernaliska halsbränna, som i stort sett dagligen pinat mig och tvingat mig att ta piller och att avstå från viss mat. Tiden ”e. Mona”
har inneburit hel befrielse från sura uppstötningar och pillertrillandet har varit noll. Jag dricker numera kaffet utan mjölk och kan njuta sillbordet utan skräck. Otroligt!
Ofta tänker jag på upplevelsen på Atlasgatan, då, inte du, men någon/något strök min arm några gånger och ett pulserande ljus trängde genom ögonlocken och fick mig att undra om rummet hade starka spotlights. Så var det ju inte utan rummet låg snarare i dunkel.
Mona, jag är tacksam och glad att du tog emot mig och bjöd på så mycken värme och stilla glädje, som fortfarande ryms i mitt bröst och inte verkar falna i första taget.
Allt gott till dig, Mona!
Kramar
Arne